Näringslivsbloggen

Jag satt på tåget från Stockholm och hade verkligen ingenting att göra, och när solen gått ner är utsikten begränsad så man får ta sig till knep som dagdrömmeri för att få tiden att gå lite snabbare.
Den här gången hade jag inte ro att sitta och drömma utan såg mig omkring efter någonting att fördriva de SJ definierade timmarna. Jag hade tur och hittade en tidning i facket framför ett säte någon rad längre fram i vagnen. Efter att ha skummat några gånger fastnade jag för en artikel om vattenskärning och produktion som var ganska intressant. Jag, som aldrig jobbat med denna typ av saker för egen del, hade kanske inte tillräcklig för-förståelse för detta fenomen, men jag tror jag fick lärt mig ett och annat i vilket fall. Vattenskärning bygger på en teknik som går ut på att man fokuserar någonting så till den milda grad att man kan skära i andra material med hjälp av den stråle man skär med.

I exemplet från tidningen, hade de tagit en stenbit ganska lik de där man ibland kan se på gångar i trädgårdar av finare typ. Ur detta sågade de, med vattenskärning, ut ett pussel som var så precist att man inte kunde lägga bitarna en ynka millimeter fel innan det tog stopp helt.
Jag vet inte riktigt hur man kan få vatten att bli så hårt som det behövs för att utföra vattenskärning, men jag är tacksam för att jag fick tiden att hoppa fram en bit på klockan och min inställning till vattenskärning är i skrivande tillfälle, mycket stort. Jag kan inte svara på hur jag skall använda mig av kunskapen, men att man kan göra någon slags massiv erosion på en sten till den precision att man kan få det hela till ett pussel, fascinerar verkligen en hel del.

I fortsättningen kanske man skall snappa med sig tidningar från kupéer man passerar för att lära sig lite nytt. Man sitter ju ändå ganska många timmar i tåg om man skall åka inrikes.